SD i riksdagen är en skam
Sverigedemokraterna lyckades ta sig in i riksdagen med hela 5,7% av sveriges befolknings röster. Vad folket ser för vettigt i deras argument är helt främmande för mig, dem vill göra sverige till va det var för över 100 år sen.
Dem vill exempelvis att svenska kyrkan ska ha större makt i samhället, de vill införa förbud för vissa religiösa huvudbonader i arbetslivet, religiösa byggnader, religiöst grundad omskärelse, heltäckande slöja, halal- och koscherslakt samt import av halal- och koscherslaktat kött. De vill också att lovdagar i anslutning till religiösa högtider bara ska omfatta traditionellt svenska och kristna högtider.
Partiet vill även öka kraven för medborgarskap, det ska krävas tio års boende i landet innan medborgarskap är möjligt. Dubbla medborgarskap ska vara omöjligt och medborgarskapsprov ska införas
De vill införa strängare straff och vill avskaffa påföljden rättspsykiatrisk vård. Man vill begränsa möjligheterna till villkorlig frigivning och permission, samt se till att de som inte betalar sina utdömda skadestånd ska få dem omvandlade till straffarbete där de ska få möjlighet att arbeta av summan och att ”verkliga livstidsstraff” bör införas.
De har en kritisk inställning till aborter och vill därmed förbjuda aborter. Man vill också förbjuda samkönade par att adoptera barn, slopa det ekonomiska stödet vid utlandsadoption, förbjuda insemination för lesbiska kvinnor och är emot samkönade äktenskap.
Sverigedemokraterna är emot EMU och vill också att Sverige ska lämna EU.
Det här ska vara SD´s argument, var existerar det vettiga, dem vill avverka invandringen helt, då kanske alla ni som valt att rösta på dem också ska sluta resa eller invandra till andra land om ni nu är så emot invandringen. Tänk på det, i deras hemland är de ni som är invandrare. Dem är helt emot homosexuella, vilket innebär att ni som röstat har emot alltför många i era egna samhällen. Vi lever på 2000-talet, låt varje inidvid leva deras fria liv. älska den de vill älska oavsett kön. Ni vill säkerligen leva ert liv opåverkat av någon annan så varför kan ni inte tillåta andra människor att göra det. Vi lever i ett samhälle där alla har rätt att vara sig själva men hur kan vi låta sverige bli ett hatiskt, rasistisk, främlingsfientligt land. Absurt!
Det är dags att ni som röstat SD kollar upp vad dem egentligen står för, för de står för betydligt mer än invandringspolitiken. Och alla jag känner som röstat SD, vilket innebär att ni har emot mig och mitt leverne kan dra åt helvete!
Dem vill exempelvis att svenska kyrkan ska ha större makt i samhället, de vill införa förbud för vissa religiösa huvudbonader i arbetslivet, religiösa byggnader, religiöst grundad omskärelse, heltäckande slöja, halal- och koscherslakt samt import av halal- och koscherslaktat kött. De vill också att lovdagar i anslutning till religiösa högtider bara ska omfatta traditionellt svenska och kristna högtider.
Partiet vill även öka kraven för medborgarskap, det ska krävas tio års boende i landet innan medborgarskap är möjligt. Dubbla medborgarskap ska vara omöjligt och medborgarskapsprov ska införas
De vill införa strängare straff och vill avskaffa påföljden rättspsykiatrisk vård. Man vill begränsa möjligheterna till villkorlig frigivning och permission, samt se till att de som inte betalar sina utdömda skadestånd ska få dem omvandlade till straffarbete där de ska få möjlighet att arbeta av summan och att ”verkliga livstidsstraff” bör införas.
De har en kritisk inställning till aborter och vill därmed förbjuda aborter. Man vill också förbjuda samkönade par att adoptera barn, slopa det ekonomiska stödet vid utlandsadoption, förbjuda insemination för lesbiska kvinnor och är emot samkönade äktenskap.
Sverigedemokraterna är emot EMU och vill också att Sverige ska lämna EU.
Det här ska vara SD´s argument, var existerar det vettiga, dem vill avverka invandringen helt, då kanske alla ni som valt att rösta på dem också ska sluta resa eller invandra till andra land om ni nu är så emot invandringen. Tänk på det, i deras hemland är de ni som är invandrare. Dem är helt emot homosexuella, vilket innebär att ni som röstat har emot alltför många i era egna samhällen. Vi lever på 2000-talet, låt varje inidvid leva deras fria liv. älska den de vill älska oavsett kön. Ni vill säkerligen leva ert liv opåverkat av någon annan så varför kan ni inte tillåta andra människor att göra det. Vi lever i ett samhälle där alla har rätt att vara sig själva men hur kan vi låta sverige bli ett hatiskt, rasistisk, främlingsfientligt land. Absurt!
Det är dags att ni som röstat SD kollar upp vad dem egentligen står för, för de står för betydligt mer än invandringspolitiken. Och alla jag känner som röstat SD, vilket innebär att ni har emot mig och mitt leverne kan dra åt helvete!
dröm eller verklighet(?)
Jag såg dig inatt, du kom till mig i en dröm. Helt plötsligt bara stod du där framför mig. Jag har det bra nu sa du. Och jag bara såg på dig med tårfyllda ögon, slängde mig runt halsen på dig och sa lovar du. Jag älskar dig och jag har det bra nu, jag lovar sa du tillbaks. Blev helt förstummad över hur verklig du var. Jag bad dig och stanna hos mig en stund och det gjorde du. Jag fick möjlighet att säga massa saker jag önskar jag gjort tidigare, vi pratade i timmar. Och mitt i allt vaknar jag av ett samtal från din mamma.
Hela grejen är helt ofattbar och läskig. Men det kändes så oerhört underbart, en känsla av lättnad på något sätt. Du hade din basker på dig, dina gråa chinos och den där rutiga skjortan ifrån mq, så vacker. Kommer varje natt hoppas på att du kommer tillbaks så vi kan fortsätta där vi avsluta, bara få känna dig hålla om mig igen precis som du gjorde inatt.
Jag älskar dig Sannapanna, det kommer jag alltid och göra. Kom till mig igen, jag behöver dig <3
Hela grejen är helt ofattbar och läskig. Men det kändes så oerhört underbart, en känsla av lättnad på något sätt. Du hade din basker på dig, dina gråa chinos och den där rutiga skjortan ifrån mq, så vacker. Kommer varje natt hoppas på att du kommer tillbaks så vi kan fortsätta där vi avsluta, bara få känna dig hålla om mig igen precis som du gjorde inatt.
Jag älskar dig Sannapanna, det kommer jag alltid och göra. Kom till mig igen, jag behöver dig <3
en paus från livet
Hade behövt en paus från livet.
Livet känns helt upp och ned, vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra?
Önskar jag var en människa som kunde nöja mig, bara vara glad för vad jag har. Men har man en gång haft det bästa blir man lite bortskämd i tanken om att kanske hitta det igen någon dag. Jag tvivlar starkt på att det ens skulle vara möjligt men ändå finns tanken om att kanske... en dag.
Jag vet inte, kanske är det bara mitt mående som tar över, kanske är det sorgen och smärtan som får mig att vilja ta avstånd. Jag finner inga svar, jag vet inte vad jag vill.
Önskar att jag kunde få tillbaks glädjen till livet, önskar så att jag kunde få känna mig hemma någongång igen. Jag begär inte mycket, vill bara att det ska sluta göra ont, få känna mig trygg, få må bra igen.
Jag hoppades verkligen jag kunde säga, jag mår bra nu. Men då skulle jag ljuga. Jag mår inte bra, inte någonstans. Jag försöker, men vill bara vara ensam i min tysthet, med min sorg. Få känna smärtan tills jag inte orkar mer.
Självklart finns det människor jag älskar och bryr mig om, människor som får mig att le till och med skratta från stund till stund. Men ska inte livet vara mer än ett leende och ett skratt då och då(?)
Varför kan inte bara Sanna och min mamma få komma tillbaks till livet igen, så allt kunde bli bra igen. Det är nog den enda önskan jag har, och den önskan som absolut aldrig kommer kunna gå i uppfyllelse.
Jag vet att man måste tillåta sig själv att gå vidare, tillåta sig själv att vara lycklig igen...
det kommer en dag för det också hoppas jag.
Livet känns helt upp och ned, vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra?
Önskar jag var en människa som kunde nöja mig, bara vara glad för vad jag har. Men har man en gång haft det bästa blir man lite bortskämd i tanken om att kanske hitta det igen någon dag. Jag tvivlar starkt på att det ens skulle vara möjligt men ändå finns tanken om att kanske... en dag.
Jag vet inte, kanske är det bara mitt mående som tar över, kanske är det sorgen och smärtan som får mig att vilja ta avstånd. Jag finner inga svar, jag vet inte vad jag vill.
Önskar att jag kunde få tillbaks glädjen till livet, önskar så att jag kunde få känna mig hemma någongång igen. Jag begär inte mycket, vill bara att det ska sluta göra ont, få känna mig trygg, få må bra igen.
Jag hoppades verkligen jag kunde säga, jag mår bra nu. Men då skulle jag ljuga. Jag mår inte bra, inte någonstans. Jag försöker, men vill bara vara ensam i min tysthet, med min sorg. Få känna smärtan tills jag inte orkar mer.
Självklart finns det människor jag älskar och bryr mig om, människor som får mig att le till och med skratta från stund till stund. Men ska inte livet vara mer än ett leende och ett skratt då och då(?)
Varför kan inte bara Sanna och min mamma få komma tillbaks till livet igen, så allt kunde bli bra igen. Det är nog den enda önskan jag har, och den önskan som absolut aldrig kommer kunna gå i uppfyllelse.
Jag vet att man måste tillåta sig själv att gå vidare, tillåta sig själv att vara lycklig igen...
det kommer en dag för det också hoppas jag.
Sanna Lange
Sanna Lange inloggad på facebook. Då fick jag en konstig känsla i kroppen. Precis i den stunden kände jag hur overkligt allt är, att du är borta. Kan inte vara sant. Sitter här och det känns som om du är här, nära på något sätt. Kan känna din doft, din närhet.
Saknar dig så oerhört mycket. Får ständigt upp dem sista dagarna i ditt liv i mitt huvud, tänker hur det hade varit om det hade varit annorlunda. Om vi/du hade gjort annorlunda. Hela tiden frågan "varför?" och tanken "tänk om". På något sätt kan jag inte sluta beskylla mig själv även fast jag vet att det inte är mitt fel på något sätt. Önskar väl bara att jag hade funnits där den dagen och mår rent ut sagt piss över att jag inte gjorde de.
Försöker tänka positivt och leva för dig, men det är svårt att vara positiv när det känns som om hela ens liv har rasat runt om en. Ens drömmar är inte längre desamma, ens liv är inte desamma, ens hopp om livet finns inte längre kvar helt enkelt. Livet är en hopplös plåga som vi alla ska tvingas gå igenom med högburna huvuden, jag orkar snart inte bära mitt huvud längre.
Slutade gå till psykologen, varje gång jag skulle dit fick jag en känsla av ångest. Det kändes jobbigt att behöva gå dit för att gräva upp alla dessa känslor, tankar och händelser upp till ytan. Det tog knäcken på mig varje gång, var i princip sängliggandes en hel dag efter ett besök hos henne och så orkar jag inte ha det. Då placerar jag hellre allt i mitt undermedvetna och tar fram det den dagen då jag känner mig redo. Just nu är det alldeles för påfrestande för mitt psyke och för min kropp.
Jag vill bara avsluta detta inlägg med och säga dig Sannapanna att oavsett hur lång tid det går så kommer jag att fortsätta älska dig i all evighet, jag ska minnas dig och sakna dig. Och förevigt vara tacksam för att ha fått vara en del av ditt liv. Självklart hade jag önskat att våran tid tillsammans hade fått vara förevigt och det vet jag att du också hade velat. Den här gången fick vi tyvärr inte den möjligheten, men när vi ses igen kommer jag aldrig släppa taget om dig igen. Det finns ingen som du min vackra <3
All kärlek till dig min allra vackraste ängel, Sanna Lange <3
/din kattifnatti förevigt
Saknar dig så oerhört mycket. Får ständigt upp dem sista dagarna i ditt liv i mitt huvud, tänker hur det hade varit om det hade varit annorlunda. Om vi/du hade gjort annorlunda. Hela tiden frågan "varför?" och tanken "tänk om". På något sätt kan jag inte sluta beskylla mig själv även fast jag vet att det inte är mitt fel på något sätt. Önskar väl bara att jag hade funnits där den dagen och mår rent ut sagt piss över att jag inte gjorde de.
Försöker tänka positivt och leva för dig, men det är svårt att vara positiv när det känns som om hela ens liv har rasat runt om en. Ens drömmar är inte längre desamma, ens liv är inte desamma, ens hopp om livet finns inte längre kvar helt enkelt. Livet är en hopplös plåga som vi alla ska tvingas gå igenom med högburna huvuden, jag orkar snart inte bära mitt huvud längre.
Slutade gå till psykologen, varje gång jag skulle dit fick jag en känsla av ångest. Det kändes jobbigt att behöva gå dit för att gräva upp alla dessa känslor, tankar och händelser upp till ytan. Det tog knäcken på mig varje gång, var i princip sängliggandes en hel dag efter ett besök hos henne och så orkar jag inte ha det. Då placerar jag hellre allt i mitt undermedvetna och tar fram det den dagen då jag känner mig redo. Just nu är det alldeles för påfrestande för mitt psyke och för min kropp.
Jag vill bara avsluta detta inlägg med och säga dig Sannapanna att oavsett hur lång tid det går så kommer jag att fortsätta älska dig i all evighet, jag ska minnas dig och sakna dig. Och förevigt vara tacksam för att ha fått vara en del av ditt liv. Självklart hade jag önskat att våran tid tillsammans hade fått vara förevigt och det vet jag att du också hade velat. Den här gången fick vi tyvärr inte den möjligheten, men när vi ses igen kommer jag aldrig släppa taget om dig igen. Det finns ingen som du min vackra <3
All kärlek till dig min allra vackraste ängel, Sanna Lange <3
/din kattifnatti förevigt
