Du finns förevigt i mitt hjärta.
Ibland svävar tankarna tillbaks till hur det var för några år sedan. Jag påminns ständigt om hur mycket jag saknar i mitt liv. Framför allt annat saknar jag min mamma, så många stunder då jag bara hade behövt en kram utav dig för att allt ska kännas bra igen. Men jag vet att det inte är möjligt, aldrig mer kommer jag få krama om dig, säga dig hur mycket jag älskar dig, fråga om råd eller ideér. Så många gånger jag kommit på mig själv att tänka "det här måste jag berätta till mamma", men det finns ingen möjlighet. Det är snart fyra år sedan du lämnade oss och jag har ännu inte fattat det. För mig var du mer än bara en mamma, du var en bästa vän och nu finns du inte längre. Vad hade du gjort för ont egntligen, varför just du(?)
Jag behöver dig, det är var inte rättvist att just du skulle få gå den dagen för snart fyra år sedan. Men jag hopas du vet hur mycket jag älskar dig och jag hoppas du är stolt över mig för vad jag har åstadkommit i mitt liv.
Styrkekramar till dig! Sånt tar tid att läka fast det kommer ju alltid finnas kvar ett ärr, ett tomrum. Hon finns alltid med dig och försök tänka på de fina stunder ni hade tillsammans. Fast jävligt tungt är det ju och det är svårt att alltid tänka positivt.
Även om mamma inte är död så kommer hon ju aldrig bli som förut. Mamma på sjukhuset är en helt annan person, det är bara hennes skal som finns kvar. Det gör så ont att inte kunna höra henne prata, få kramar, stöd, jag saknar t.o.m hennes tjat. Jag har blivit intervjuad idag av nordnytt och kuriren idag och efter intervjuerna så tänkte jag ringa mamma. Men jag kom på att det inte gick när jag tog fram telefonen :( Det gjorde ont. Hon hade blivit så glad, gett mig en kram och tittat på nyheterna.
Homosexualitet Genom Historien
Läs, kika in på http://bunnystyle.blogg.se
Homosexualitet Genom Historien
Läs, kika in på http://bunnystyle.blogg.se
åh.. lilla åsa :)
