katarinaapelqvist

Jag önskar ibland att bara få glida fram på en räkmacka genom livet. Men samtidigt kan jag inte bestämma mig för om jag avundas dem som går problemfritt genom livet eller om jag tycker synd om dem.

Alla mina motgångar har format mig, de har gjort mig starkare. Även fast de fått mig att tappa fotfästet totalt många gånger så jag har också lyckats få tillbaks de gång efter gång.

Jag tror att de kan vara hälsosamt att ha med sig lite motgångar i bagaget för då bär man alltid med sig att livet inte är en dans på rosor alla gånger, men vet också att man klarar av att resa sig från sina svårigheter även fast de känns lönlöst många gånger.


7 månader har gått sedan min älskade flickvän Sanna lämnade oss, det smärtar i min själ varje jävla dag bara av tanken att hon inte finns längre. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Inte en sekund utan att jag önskar hon fick komma tillbaks.

Vill bara få känna din närhet en sista gång, få kyssa din läppar, få hålla om dig och smeka din kind en sista gång.

Jag fortsätter att älta din död, it´s killing me!
Varför du min vackraste Sannapanna, varför nu, varför såhär!?

Kattifnatti <3 Sannapanna
Jag ska älska dig och vårda minnet av dig i all evighet!