Dag 03 - Mina föräldrar
Får bli två uppdateringar idag...
Mina föräldrar skildes då jag var 5 år gammal. De hade delad vårdnad om mig och min 2 år äldre bror Fredrik men det funkade inte så bra som det hade trott då min pappa hade en del problem med alkoholen när vi var yngre och han kunde ofta ha fester hemma då det var hans period att ha oss. Så jag växte till större delen upp hos min mamma. Barndomen med min mamma var relativt skyddad, hon var den bästa mamman man kunde önska sig och växte till att bli inte bara en mamma utan en bästa vän då jag blev lite äldre.
Min mamma var en av den starkaste, underbaraste människan jag någonsin mött. Hon blev sjuk i cancer när jag var i tonåren och dog då jag var 16 (skulle fylla 17). Det var en av de tuffaste perioderna i mitt liv, för jag blev inte bara utan mamma utan också utan hem.
Tanken var att jag och min bror skulle bo hos våran pappa men så blev inte fallet, jag och min pappa tycktes inte klara av och dra jämt så jag flyttade runt bland vänner under 2 år tills jag slutligen bestämde mig för att flytta till Göteborg.
Inget ont om min pappa, han är en underbar man. Men det skulle vara fel av mig att rättfärdiga hur han har behandlat mig genom åren. Men jag är samtidigt medveten om att min pappa inte heller har haft det lätt genom åren. Trots hans 6 barn så har han levt större delen ensam tillsammans med sina hundar och att få två trotsiga tonåringar i huset helt plötsligt var inte det lättaste. Han visste inte hur han skulle bete sig eller handla i olika situationer och av den anledningen blev jag hemlös.
Sen dess att jag flyttade till Göteborg har jag och min pappa fått en god relation till varandra, vilket känns oerhört skönt.
Mina föräldrar skildes då jag var 5 år gammal. De hade delad vårdnad om mig och min 2 år äldre bror Fredrik men det funkade inte så bra som det hade trott då min pappa hade en del problem med alkoholen när vi var yngre och han kunde ofta ha fester hemma då det var hans period att ha oss. Så jag växte till större delen upp hos min mamma. Barndomen med min mamma var relativt skyddad, hon var den bästa mamman man kunde önska sig och växte till att bli inte bara en mamma utan en bästa vän då jag blev lite äldre.
Min mamma var en av den starkaste, underbaraste människan jag någonsin mött. Hon blev sjuk i cancer när jag var i tonåren och dog då jag var 16 (skulle fylla 17). Det var en av de tuffaste perioderna i mitt liv, för jag blev inte bara utan mamma utan också utan hem.
Tanken var att jag och min bror skulle bo hos våran pappa men så blev inte fallet, jag och min pappa tycktes inte klara av och dra jämt så jag flyttade runt bland vänner under 2 år tills jag slutligen bestämde mig för att flytta till Göteborg.
Inget ont om min pappa, han är en underbar man. Men det skulle vara fel av mig att rättfärdiga hur han har behandlat mig genom åren. Men jag är samtidigt medveten om att min pappa inte heller har haft det lätt genom åren. Trots hans 6 barn så har han levt större delen ensam tillsammans med sina hundar och att få två trotsiga tonåringar i huset helt plötsligt var inte det lättaste. Han visste inte hur han skulle bete sig eller handla i olika situationer och av den anledningen blev jag hemlös.
Sen dess att jag flyttade till Göteborg har jag och min pappa fått en god relation till varandra, vilket känns oerhört skönt.
Kommentarer
Trackback
