katarinaapelqvist

Är så trött på allt just nu, har tillräckligt mycket att stå i för närvarande. Håller på och bryta ihop av all stress.

Folk förväntar sig så mycket från en, man ska finnas där för allt och alla men just nu orkar jag inte finnas där för någon annan än mig själv och min familj. Det blir för överväldigande. Folk ringer som galet, men jag orkar verkligen inte prata, för jag orkar inte belastas med en massa.

Min bror har varit här i en veckas tid och det har känts underbart att ha han här, vet inte vad jag skulle göra utan min familj. Min syster kommer imorgon också och stannar lagom tills jag åker till turkiet i två veckor. En sista semester innan skolan och jobb börjar på allvar igen.

Jag är tacksam för att folk bryr sig tillräckligt mycket för att ringa och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag är så svår kontaktad, men jag har ingen lust eller ork till att prata med någon över huvudtaget. Måste få komma ur min svacka först innan jag kan ta kontakt med människor igen.

Förlåt mig och mitt beteende, men jag kan inte hjälpa mitt mående just nu. Och jag är oerhört ledsen om någon drabbas av det, men ibland är livet bara så pass tilltrasslat att man måste få möjlighet att reda ut allt innan man kan börja leva normalt igen och få kontakt med verkligheten och alla vänner och bekanta igen..