pier pressure

Gick och fick mig thai massage idag i hopp om att alla spänningar jag samlat på mig sista tiden skulle släppa. Och när jag då låg där kom jag och tänka på dig, vela bara gråta. Men jag samlade mig själv. Allt jag gör vill jag göra med dig, men det är inte möjligt längre.

Allt känns skit, när ska man bli människa igen. När ska man någonsin börja känna sig någorlunda hel och levnadsglad igen.

Jag planerar saker hit och dit, försöker sysselsätta mig och göra saker som jag normalt sett skulle göra. Men ingenting känns roligt på samma sätt längre. För i allt jag gör så ser jag dig, i allt jag gör så hade jag hoppats på att få dela det med dig.. Allt jag har kvar är minnet av dig, minnen av det vi delat, minnen som jag alltid kommer bära med mig och med glädje och lycka se tillbaks på.

Det bästa som någonsin har hänt mig var att träffa dig och den kärlek och lycka jag fick möjlighet att uppleva med dig är totalt obeskrivlig. Jag är dig evigt tacksam för den tid jag fick med dig. Och det gör så otroligt ont i mig att du är borta.

Imorgon ska jag i alla fall bort på pier pressure. HIM kommer dit och jag har alltid drömt om att få se dem live så jag hoppas innerligt att det blir en bra kväll och att man kan vara på någorlunda bra humör, så inte hela kvällen blir en katastrof. Behöver en bra kväll för en gångs skull, det har varit en otroligt jobbig tid det sista men imorgon så ska jag bryta mig ur skalet och faktiskt försöka ta in festival stämningen och ha roligt.


Jag älskar dig Sannapanna, vi ses igen <3

/din kattifnatti

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0