vänner för livet(?)
Man går genom livet, man träffar människor som kommer till att ha en stor inverkan på ens liv. Men alltför lätt släpper vi taget om dessa underbara människor. Man blir inte klok på sig själv när man ser tillbaks.
Jag hade/har en vän som jag har delat oerhört mycket tillsammans med, hon är nog en av dem jag har som mest minnen tillsammans med om man ser tillbaks. De sista två åren har vi väl kanske inte riktigt varit på samma plan i livet, men vilket i sig inte är så konstigt. Jag valde att flytta och börja mitt liv på helt ny kula i en helt annan stad. Till en början pratade vi hela tiden, men efter ett tag blev kontakten allt mer sällan.
Men även fast vi inte pratat varje dag så visste vi alltid vart vi hade varandra, vi fanns där för varandra. Och när vi väl pratade så var allt precis som vanligt, vi var vänner och bra sådana.
Sen händer det nånting och utav.. ja, mest chock väljer jag att ta avstånd. Varför(?) frågar jag mig nu. Hon är en vän och oavsett vad hon gör och inte ska jag ju finnas där och stötta henne. Jag känner mig dum för hur det har blivit. Jag känner ingen besvikelse, bitterhet eller är minsta lilla arg för det beslut hon tog men ändå kunde jag inte stötta henne. Visserligen önskade jag väl henne bättre, men vänner finns till för att stötta en trots att alla beslut man tar kanske inte är dem bästa.
Åhh, blir galen. Vill bara skriva ut exakt hur jag känner, tänker osv. Men för att försöka hålla vissa saker hemligt då jag anser att en del saker inte är till för allas nyfikenhet så kan jag inte.
Hoppas iaf att du läser det här, förlåt för allt...
Du har och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta <3
Jag hade/har en vän som jag har delat oerhört mycket tillsammans med, hon är nog en av dem jag har som mest minnen tillsammans med om man ser tillbaks. De sista två åren har vi väl kanske inte riktigt varit på samma plan i livet, men vilket i sig inte är så konstigt. Jag valde att flytta och börja mitt liv på helt ny kula i en helt annan stad. Till en början pratade vi hela tiden, men efter ett tag blev kontakten allt mer sällan.
Men även fast vi inte pratat varje dag så visste vi alltid vart vi hade varandra, vi fanns där för varandra. Och när vi väl pratade så var allt precis som vanligt, vi var vänner och bra sådana.
Sen händer det nånting och utav.. ja, mest chock väljer jag att ta avstånd. Varför(?) frågar jag mig nu. Hon är en vän och oavsett vad hon gör och inte ska jag ju finnas där och stötta henne. Jag känner mig dum för hur det har blivit. Jag känner ingen besvikelse, bitterhet eller är minsta lilla arg för det beslut hon tog men ändå kunde jag inte stötta henne. Visserligen önskade jag väl henne bättre, men vänner finns till för att stötta en trots att alla beslut man tar kanske inte är dem bästa.
Åhh, blir galen. Vill bara skriva ut exakt hur jag känner, tänker osv. Men för att försöka hålla vissa saker hemligt då jag anser att en del saker inte är till för allas nyfikenhet så kan jag inte.
Hoppas iaf att du läser det här, förlåt för allt...
Du har och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta <3
Kommentarer
Trackback
