katarinaapelqvist

Idag har jag varit hemma hos din mamma, prästen kom dit och vi har pratat framåt tillbaks om dig. Hur underbar du var, hur mycket glädje du spred omkring dig och vilket avtryck du lämnat efter dig.

Ja många tårar och skratt delades idag hemma hos din mamma när vi pratade om dig. Du har skänkt oss så mycket Sannapanna så du anar inte. Vi pratade även om begravningen, vilka psalmer som ska sjungas och vad som ska sägas. Det var oerhört jobbigt att för det första åka hem till din mamma utan dig, minnas alla våra middagar där, när vi har övernattat och kollat melodifestivalen. Behöva gå igenom ytterligare mer av dina saker och kolla massa foton på dig. Men ack så vacker du var, den vackraste bebis jag någonsin skådat och lika vacker var du i vuxen ålder. För det andra var det väldigt jobbigt att prata om din begravning, allt blev så påtagligt men ändå finns känslan av overklighet där. Man kan inte riktigt förstå eller inse vad som hänt.

Du var så ung... för ung.

Sitter dagarna igenom här i soffan, tänker tillbaks på allt som sagts och gjorts.

Tänker på våra låtar vi hade, som bara var din&min, den ena vi hade var Kicki Danielsson - Bra vibrationer och den andra var Abba - Chiqitita men versionen från mamma mia filmen. Ler när jag tänker på det, som vi svamlade och hade oss till dessa låtar men huvudsaken var att dem var våra och dem betydde någonting.

Hur vi kunde sitta om kvällarna och spela "Vem där?" eller bara ligga och mysa på soffan, äta oliver och ölkorv. Eller som en tid när Målle tvingade oss och ha bingo lotto kvällar (haha), ingen vela men vi gjorde det ändå och på något sätt var det rätt mysigt.

Och jag kommer aldrig glömma första gången vi gick hem med varandra, vi pratade ofta om det, hur komiskt det var. En kväll på park lane efter eran after work. En för full jag som prompt skulle ha med dig hem, du var inte sen och tacka ja och det är jag glad för. Hade det inte varit för att jag var så bestämd på att gå hem med dig den kvällen hade nog allt sett annorlunda ut idag.. Men du föll som en sten efter den kvällen och det gjorde jag också, love at first sight(?)

Minns också hur mysigt det var när vi låg ute på min balkong och sola hela förra sommaren, du låg över båda stolarna och jag låg på dig. Kunde ligga så i timmar, bara prata om allt och ingenting.

Eller som första gången jag skulle träffa hela din familj, var så nervös, men väl där var det inte så mycket och va nervös över. Du stod vid min sida och jag kom bra överens med dem allesammans. Dem alla är helt underbara. Är så tacksam för att ha fått bli en del av din familj.

När vi badade badkar och du tvingade mig och försöka slappna av (haha), men blev rastlös efter typ 10 minuter och tyckte hela tiden att du hade det för varmt så du fick stå ut med att jag fyllde kallvatten och mitt gnäll, men det gjorde ingenting för det var lika underbart iaf.

Och en tid som vi alltid gick runt och sa "-No one puts my baby in the corner" (haha)

Hur vi alltid om kvällarna när vi kröp ner under täcket, låg så nära det bara gick för att få upp värmen och bara pratade om allt tills vi somnade. Ja alla dessa underbara små minnen. Det är så mycket minnen på så kort tid. Inte så att jag kan skriva ner allt här. Men jag är så tacksam för min tid med dig det ska du veta älsk.

Vi har delat så mycket och varenda ögonblick har varit underbart, för jag har delat dem med dig. Våran kärlek är oövervinnlig och fastän du nu lämnat oss så kommer min kärlek förevigt att vara lika stark för dig. Jag kommer minnas dig som den underbara människa du var, jag kommer vara tacksam för all den tid jag fick med dig.

JAG ÄLSKAR DIG I ALL EVIGHET <3