Shortcut thru life
När ska livet återgå till va de en gång var, är less på att känna mig som en fånge i livet. Önskar ständigt att en slags shortcut thru life ska komma min väg. Vill egentligen bara få känna att de är bra, att livet inte är en plåga. Men det är lättare sagt än gjort.
Försöker kämpa och sakta ta mig loss från de mående som trycker ner mig totalt. Jag är väl medveten om att jag inte kan gå runt resten av mitt liv och bete mig som jag gör. Jag kan inte fortsätta stänga ute människor till den nivån jag faktiskt gör, jag kan inte fortsätta gräva ner mig i min sorg, jag kan inte ständigt va rädd att släppa in folk på livet. Jag kan inte gå runt och vara rädd för att misslyckas, allt detta kommer göra att jag står kvar på samma plats och trampar tills dess att jag tillåter mig att leva till fullo igen.
Som sagt är allt mycket lättare sagt än gjort. Den sista veckan har varit rejält kaosartad. Jag har inte ens hunnit reagera på allt som hänt. Så besviken över hur jag kan låta mig tappa fotfästet så totalt som jag gjort.
Men det som får mig att ändå lyckas fungera, det är mina minnen med dig. Drömmen där du kom till mig. Och det faktum att du sagt till dina vänner bara dagarna innan du togs in på sjukhuset att du älskar mig, att jag är rätt för dig och du vet att du är den rätta för mig. De är dessa minnen, tankar, drömmar, ord som får mig att fortsätta leva.
Jag älskar dig Sannapanna och det är dags för mig att med hjälp av all den styrka du ger mig komma tillbaks till samhället, bli mitt glada jag igen. <3 <3 <3
Försöker kämpa och sakta ta mig loss från de mående som trycker ner mig totalt. Jag är väl medveten om att jag inte kan gå runt resten av mitt liv och bete mig som jag gör. Jag kan inte fortsätta stänga ute människor till den nivån jag faktiskt gör, jag kan inte fortsätta gräva ner mig i min sorg, jag kan inte ständigt va rädd att släppa in folk på livet. Jag kan inte gå runt och vara rädd för att misslyckas, allt detta kommer göra att jag står kvar på samma plats och trampar tills dess att jag tillåter mig att leva till fullo igen.
Som sagt är allt mycket lättare sagt än gjort. Den sista veckan har varit rejält kaosartad. Jag har inte ens hunnit reagera på allt som hänt. Så besviken över hur jag kan låta mig tappa fotfästet så totalt som jag gjort.
Men det som får mig att ändå lyckas fungera, det är mina minnen med dig. Drömmen där du kom till mig. Och det faktum att du sagt till dina vänner bara dagarna innan du togs in på sjukhuset att du älskar mig, att jag är rätt för dig och du vet att du är den rätta för mig. De är dessa minnen, tankar, drömmar, ord som får mig att fortsätta leva.
Jag älskar dig Sannapanna och det är dags för mig att med hjälp av all den styrka du ger mig komma tillbaks till samhället, bli mitt glada jag igen. <3 <3 <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
Mycket starka ord du använder,jag tycker verkligen synd om dig. Händer verkligen inget positivt i ditt liv, har du ingen som finns där för dig vännen?
Postat av: Emelie
Finns här tjejen, även om vi inte känner varandra så kände vi båda henne, tjejen som vi älskade!
Det var skönt att prata med dig i lördags, även om man kanske inte ska ta upp sånt när det är meningen att man ska ha kul, men men är ändå glad att vi pratade :)
Som sagt, finns här om du bara vill prata eller hänga! Tiden ger oss möjlighet att lära oss att leva med det faktum att hon är borta, tiden läker inga sår, men dom känns lättare efter en tid när man är redo!
Många tankar till dig tjejen <3
Trackback
