katarinaapelqvist

Får bli två uppdateringar idag...

Mina föräldrar skildes då jag var 5 år gammal. De hade delad vårdnad om mig och min 2 år äldre bror Fredrik men det funkade inte så bra som det hade trott då min pappa hade en del problem med alkoholen när vi var yngre och han kunde ofta ha fester hemma då det var hans period att ha oss. Så jag växte till större delen upp hos min mamma. Barndomen med min mamma var relativt skyddad, hon var den bästa mamman man kunde önska sig och växte till att bli inte bara en mamma utan en bästa vän då jag blev lite äldre.

Min mamma var en av den starkaste, underbaraste människan jag någonsin mött. Hon blev sjuk i cancer när jag var i tonåren och dog då jag var 16 (skulle fylla 17). Det var en av de tuffaste perioderna i mitt liv, för jag blev inte bara utan mamma utan också utan hem.

Tanken var att jag och min bror skulle bo hos våran pappa men så blev inte fallet, jag och min pappa tycktes inte klara av och dra jämt så jag flyttade runt bland vänner under 2 år tills jag slutligen bestämde mig för att flytta till Göteborg.

Inget ont om min pappa, han är en underbar man. Men det skulle vara fel av mig att rättfärdiga hur han har behandlat mig genom åren. Men jag är samtidigt medveten om att min pappa inte heller har haft det lätt genom åren. Trots hans 6 barn så har han levt större delen ensam tillsammans med sina hundar och att få två trotsiga tonåringar i huset helt plötsligt var inte det lättaste. Han visste inte hur han skulle bete sig eller handla i olika situationer och av den anledningen blev jag hemlös.

Sen dess att jag flyttade till Göteborg har jag och min pappa fått en god relation till varandra, vilket känns oerhört skönt.

Tanken var att jag skulle uppdatera om detta igår, men så blev det tyvärr inte så jag får ta tag i detta nu.

Min första kärlek minns jag allt för väl, det var en kille vid namn Dennis. Han var två år äldre än mig och en god vän till min bror. Jag trånade efter han i FLERA år till vi tillsist blev tillsammans. Dock efter alla år av trånande så när jag väl fick han var det inte längre lika intressant. Det höll omkring 3 månader sen beslutade jag mig för att gå vidare. Men han var en helt underbar kille och så oerhört snygg tyckte jag då. En riktig badboy (haha)

Jag heter Katarina, men kallas för Katti, jag är 21 år gammal och föddes den 14 Juli 1989 på Gällivare BB (ett litet samhälle i den norra delen av Sverige). Där växte jag upp tillsammans med min mamma, bror och styvpappa. Mina stora intressen då jag var lite yngre var framför allt snowboard och boxning som jag höll på med i 4 år.

Jag är envis som en åsna (vilket jag garanterat ärvt från min pappa), men samtidigt väldigt snäll och omtänksam. Jag är också väldigt försiktig och kan framstå som blyg i vissa situationer, men det handlar i det stora hela om dåligt självförtroende.

Jag har 5 syskon (3 bröder, 2 systrar) och 6 syskonbarn. Och sen har jag också min ögonsten Athena som är en Jackrussel tik på 3 år. Hon är som en bästa vän.

För 2½ år sedan flyttade jag till Göteborg, här jobbar jag nu extra som barnflicka samt en del inom hemtjänsten och försöker även läsa upp gymnasiet i den takt jag känner att jag orkar med.

Min favoritfärg är blå samt turkos och favoritblomman är självfallet orkideé.


Här har ni en kort presenation om mig, kanske inte så innehållsrik som ni hoppats men that´s all I got. Så nästa update blir imorgon!

Jag är inte mycket för att skriva här i bloggen, och framför allt inte sen jag fick en dagbok i julklapp. Men jag tänkte att jag kan bjuda lite på mig själv och följa dessa punkter den närmaste månaden.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Känns som om jag tappat bort mig själv totalt det sista, vet varken ut eller in längre. Vad vill jag med livet, vad vill jag göra i framtiden. Har tappat bort allt. Drömmar, planer, livet KOM TILLBAKS!

Jag önskar ibland att bara få glida fram på en räkmacka genom livet. Men samtidigt kan jag inte bestämma mig för om jag avundas dem som går problemfritt genom livet eller om jag tycker synd om dem.

Alla mina motgångar har format mig, de har gjort mig starkare. Även fast de fått mig att tappa fotfästet totalt många gånger så jag har också lyckats få tillbaks de gång efter gång.

Jag tror att de kan vara hälsosamt att ha med sig lite motgångar i bagaget för då bär man alltid med sig att livet inte är en dans på rosor alla gånger, men vet också att man klarar av att resa sig från sina svårigheter även fast de känns lönlöst många gånger.


7 månader har gått sedan min älskade flickvän Sanna lämnade oss, det smärtar i min själ varje jävla dag bara av tanken att hon inte finns längre. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Inte en sekund utan att jag önskar hon fick komma tillbaks.

Vill bara få känna din närhet en sista gång, få kyssa din läppar, få hålla om dig och smeka din kind en sista gång.

Jag fortsätter att älta din död, it´s killing me!
Varför du min vackraste Sannapanna, varför nu, varför såhär!?

Kattifnatti <3 Sannapanna
Jag ska älska dig och vårda minnet av dig i all evighet!